När man är ledig några extra dagar, som under kristi
himmelfärdshelgen, så vill man ju verkligen få
klättra. Men efter att detaljstuderat väderleksprognosen
så insåg jag, jonas och elin att det var nord-noge som
gällde. Beslutet föll på en klippa som ingen av oss hade
hört talas om, men utifrån Polarcirkelklatring så
verkade det vara den bästa sportklätterklippan i
området.
http://www.flickr.com/photos/wiklund/4612369045/in/set-72157624073629512/
Jonas på 17 mai ruta 7a. Foto: Elin ErikssonSå vi
åkte iväg på onsdag efter jobbet och avverkade milen
snabbt. Onsdag kväll kollade vi in klippan och vi var spända
av förväntan, trots att vi inte visste något om den. Det
var med lite blandade känslor vi inspekterade väggen. Den var
lite uppbruten och skräpig, men det fanns delar som såg
mycket bra ut.
http://www.flickr.com/photos/wiklund/4612370577/in/set-72157624073629512/
Fredrik Nyberg på 17 mai ruta. Foto: Jonas WiklundBratthammaren
har ett femtiotal leder som är mellan 10 och 50 meter långa.
De flesta är omkring 20m och av alla lutingar, men riktigt slabbigt
och riktigt överhängande dominerade. Klippan består av
gnejs av varierande kvalite'. När den är som bäst
påminner formationerna om de i Flatangergrottan, men ibland
är den riktigt kexig.
http://www.flickr.com/photos/wiklund/4612978504/in/set-72157624073629512/
Elin Eriksson klättrar på Tak i hodet 6c+. Foto: Jonas
WiklundDet kanske inte är värt att resa riktigt långt
för klippan, men om man är i området så har den
definitiv några trevliga leder att bjuda på. De flesta
lederna verkar vara ganska kruxiga, men det finns även ett par
jämna utmaningar.
http://www.flickr.com/photos/wiklund/4612361587/in/set-72157624073629512/
Fredrik Nyberg klättrar På kanten 6a. Foto: Jonas WiklundAv
de leder som vi provade så fanns flera riktiga guldkorn.
- Partikkelakselleratorn 6c/7a
- 17 mai ruta 7a
- Mer sol på kroppen 7b
- Tak i hodet 6c+
Eftersom att förra årets resa till Norrköping blev
så lyckad så var vi väldigt peppade att åka
även i år. I februari flyttade rasta-jocke till huvudstaden
och vi ville ju självklart hälsa på. När avresan
närmade sig så såg väderprognosen osäker ut,
men det ordnade sig och vi fick klättra 3 dagar av fyra i riktigt
bra förhållanden.Först besökte vi
Dödskalleberget. Jag var något skeptisk innan besöket,
men blev sjukt impad. Ett riktigt bra och old-school
sportklätterställe. Vertoväggklättring när den
är som bäst. Jag klättrade inte så många
leder där, utan doggade mest en sjukt fin 7c. Efter vår
hårda dog-session så var jag tvungen att kapa änden
på mitt 70 metersrep.Under lördagen så drog vi
iväg söderut till Bistaberget. Denna dag gick mera i
endurance-träningens tecken, för samtiliga inblandade. Jag
fick göra en riktigt rolig 7a travers som heter
Sprattelgubben. Blev impad av att Elin och Petra gick på
Anarkisten, en led som definitivt skulle avskräckt dem förra
året.
http://www.flickr.com/photos/nyberg_fredrik/4497788926/
På söndagen mötte vi upp Conny Dahlin för att
besöka Finnsvedsberget. Jag blev imponerad på förra
besöket, men nu förstärktes till och med det intrycket.
Kapten Haddock gick vägen för alla grabbar, men 7a+en till
vänster visade sig bjuda på mera motstånd. Men vilken
led det var! Väldigt lik Wild thing i Niemisel. Måste
tillbaka igen!
Direkt filmen damp ned i brevinkastet slängde jag in den i datorn
och klickade play. Aldrig har jag varit mera peppad inför en
klätterfilm, svensk som utländsk. Så
förväntningarna var minst sagt höga.När jag
såg trailern blev jag lite orolig. Det kändes som om de
skulle fokusera på "den mentala aspekten", vilket jag
inte tycker gör sig speciellt bra på klätterfilm.Filmen
började med en ganska lång presentation av bohusläns
klätterhistoria. Det var faktiskt inte så tråkigt som
det låter. Ganska intressant faktiskt även om den delen var
lite för lång för min smak. Tor line delen var kul och
gjord med glimten i ögat.Sedan började snacket om alla
faaarliga areter i Häller. Och långa
klätteretikdiskussioner. Om jag fick bestämma, vilket jag
gillar att göra, så hade man väl kunnat hålla
detta till ett minimum, men man kan nog säga att detta är
fokus på filmen. Om du däremot gillar sådant så
måste du älska denna film.Det var korta bitar med Bolander,
Restorp, Holmberg och Melin som i min smak var superbra. Här
handlar det ju om sprickklättring.Kanske är detta kärnan
i problemet med denna film. Jag förväntade mig en
sprickklätterfilm av crackoholic, men fick hard grit, igen. Den
kanske skulle heta Areteoholic.Nu belyser jag kanske bara de bitar som
jag tycker är dåliga, men det är så lätt att
fokusera på dem. Crackoholic är inte en dålig film,
utan den är riktigt bra- trots alla mina invädnignar. Proffsig
och snygg, med snygga linjer. The sends hade nog motsatta
förväntningar jämfört med crackoholic. Jag hade inte
gillat Shawns tidigare verk och trodde nog inte att den skulle vara
speciellt bra. Men jag blev överaskad. Den var riktigt sevärd.
Gillar djupvattensolobiten. Det är en del snack även i denna,
men för mig så stör inte detta på samma sätt
som i crackoholic. Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag
tycker att det är ganska bra filmer som i princip spelar i samma
division som de utländska klätterfilmerna. Jag tycker i och
för sig samma sak om nästan alla klätterfilmer, att det
snackas för mycket skit. Så lyssna inte på mig. Du
kommer nog att gilla dem!
Då var äntligen klippklättersäsongen
påbörjad i Nimeisel. Vi började klättra vid 12 och
slutade vid halv 15:30-tiden. Underbart men kort som man brukar
säga. Vi var fem sjukt motiverade Umeåbor som tog en
lång resa för någon timmes klättring. Det var
riktigt bra förållanden faktiskt - Någon minusgrad och
sol. Nu vill man bara ha mera!Jag doggade Spacecowboy och den var mycket
fin. Den kommer jag nog att försöka sätta i år.
Jonas provade A day in life. Saku kände på Bä,
bä... Anu på Wild thing och Fjodde provade lite allt
möjligt. Alla verkar vilja åka dit många gånger i
år, vilket passar mig perfekt! Nu hoppas jag bara att vi hinner
dit flera gånger innan det börjar rinna igenom klippan.
Jag lyckades övertyga Linus att vi skulle bouldra i Obbola i
lördags. Vad är detta för nyfunnet boulderintresse,
kanske ni frågar er. Nu är det så att jag har min
jourvecka på jobbet, så det finns inte så många
fler alternativ. Väl där så mötte vi upp med cajsa
och anders. Trevligt. Det var länge sedan jag träffade dem
sist. Jag hann just värma upp lite innan telefonen ringer och jag
måste iväg. När jobbet var avslutat var
bouldergänget redan på väg att packa ihop. Faan. Jag kan
trösta mig med att det i alla fall blev en OK bild under den korta
tid jag var vid problemen.
http://www.flickr.com/photos/nyberg_fredrik/3826204647/
Linus Malm fockuserar på Tjockholmen 7B (?) i Obbola.
>
Dessutom har jag hunnit med en spontan helgtur till
Stockholms klippor. Finnsvedsberget var det som överraskade
mest. Riktigt fin klättring i underbar miljö. En plats som
jag verkligen kan tänka mig att åka tillbaka till.
http://www.flickr.com/photos/nyberg_fredrik/3762850899/
Johan Hedman på Kapten Haddock 7a, Finnsvedsberget. En sjukt
rolig led!
Ekoberget levde dock inte upp till
förväntningarna. Känslan av att riskera att slå
i hyllor hela tiden tog ned upplevelsen lite. Det fanns dock en
riktigt fin och lång 6a som jag kan rekommendera.
Skevik var fint och är verkligen en klippa av ganska
hög kvalite’. Långa sportleder är alltid roligt.
Sammanfattingsvis så levererade Stockholm mera och
bättre klättring än vad jag väntat mig.
Förra helgen så åkte jag till
Offerhällan och fick påbörja ett par projekt. Det
ser ut som om det kommer att bli två nya välsäkrade
tradleder i åttaträsket. Vill tillbaka nu!
På söndagen drog jag och Henke a k a Lorden till Niemisel
för att ta del av det fina (läs molninga) vädret.Där
träffade vi på två andra Umeåbor- Soffan och
Urban. Det var riktigt roligt att få se Urban klättra,
för även om man bor i samma stad, så träffar man
inte på honom så väldigt ofta. Han lyckades
klättra När lammen tystnar 8b+ och det såg inte allt
för svårt ut. Detta var hans 3dje (?) b+ och han är nog
sveriges mest anonyma b+ klättrare. Nu väntar vi bara på
hans första 8c.Jag hängde och slängde på E-type
7b+/c utan att vara nära, men henke fick ticka leden. Så kan
det vara, men nästa gång är det min tur att ticka.
Jag, Elin och Petra drog till Älvsbyn över helgen för att
klättra lite. Enligt prognosen så skulle det bli oooliiidligt
varmt. Det blev det också.Vi hade dock ställt in oss på
att det skulle bli nattklättring mellan fredag och lördag som
huvudmål med helgen.Så väl framme vid Källsberget
börjar Elin med att sätta upp slingorna på 8'an (f
ö världens sämsta lednamn). Det såg grymt bra ut.
Sedan satte hon den enkelt på sitt första riktiga
försök. Superbra- speciellt med tanke på att
förhållandena inte var ideala. Petra klättrade även
lite på leden.Sedan värmde jag genom att sätta topprep
på Donkey kong och trots att jag gjort den så många
gånger tycker jag fortfarande att den är skitfin. Om ni
någon gång kommer till Källsberget så tycker jag
att ni ska göra den!Sedan var det min tur. Förra helgen
kändes Plastkens äventyr riktigt knepig och framförallt
läskig och dessutom det var en kamp bara att dogga upp den.Nu
kändes det ganska enkelt då jag visste vad jag skulle
göra. När jag hängde slingorna gick det sjukt bra och jag
gjorde alla move med marginal.När jag kom ned så blev jag
dock lite stressad efter att damerna antytt att de var lite trötta.
Klockan var lite efter ett och jag ville i alla fall ha ett bränn
denna natt.Jag gjorde ett försök, men trillade av tidigt. Jag
hade sagt att det var mitt sista, men jag frågade om ett
bränn till direkt efteråt. Så direkt efter jag blivit
nedfirad drog vi ned repet och började om. Lite grand med andan i
halsen.Nu kändes det dock bra igen och jag kände att jag
nästan hade lite marginal på leden. Riktigt
skönt.När jag rensat Plastken så var klockan efter
två och vi var alla riktigt trötta. Tälten sattes upp
vid bilen mitt bland alla myggor i norra sverige (de måsta ha haft
årsmöte, eller något liknande). Nästa morgon
vaknade vi en enorm hetta. Vi drog ändå till hundberget
för att klättra lite innan solen skulle nå väggen.
Så skönt med effektivitet!Efter några leder så
blev det bad i piteåälven och det var faktiskt riktigt
skönt. Trettio grader är faktiskt för varmt för en
vettig människa.
http://www.flickr.com/photos/nyberg_fredrik/3671599621/sizes/m/
Hefter helgens misslyckade ex:ning i ringkallen var jag otroligt
suget på att få klättra lite. Det är inte ofta
som jag har mera än en vecka mellan mina klätterpass.
Så jag och elin drog iväg till TKAK efter jobbet.
Det känns bra att få bouldra lite på rep under
vardagarna, annars blir det för mycket fokus på det man
redan kan. Så TKAK kändes som ett bra val.
Jag fick sätta Unforseen cons... vilket är min första
cruxiga 7b. Överhuvudtaget kan jag inte komma på så
många 7a och hårdare som jag gjort som varit riktigt cruxiga.
Elin fick klämma sig uppför 6a+:en uppe till vänster.
Totalt kan man kalla det en riktigt bra träningskväll. TKAK
är faktiskt en ganska bra klippa för att öva
fingerstyrka. Vilket jag behöver!
Denna helg var det dags att få betalt för allt projekterande.
Jag har tidigare skrivit om fredagens prestation i Källsberget.
Så på lördagen och söndagen bytte jag ut Elin mot
Jonas och Källsberget mot Niemisel. Och prestationerna fortsatte. På lördagen värmde jag upp genom att dogga lite
på Great blondino innan jag gjorde mitt RP försök. Leden
satt på första försöket för dagen. Jag blev
inte ens riktigt djupt pumpad. Riktigt roligt. Efter det gick jag direkt
till nästa projekt och började dogga Viva las vegas. Jonas började jobba på Rage against the machine. Han blev
dock lite besviken. Leden var lite mera ojämn än vad han
väntat sig. På söndagen dök Oskar upp och joinade oss. Jag gick
igenom samma procedur som lördagen. En kort
uppvärmningsdoggning på projektet innan ett
redpointförsök. Den satt direkt. Vilan på leden är
verkligen speciell. Man ligger på en sluttande hylla och trycker
upp fötterna i taket för att inte trilla av. Spexigt. Så för att summera helgen:
Innan hade jag inte satt någon 7b+ eller hårdare och efter
